Att bära sin känsla

Jag har burit på en stegrande olustkänsla kring de så kallade sociala medierna under en viss tid. Och denna känsla bär på en märklig känsla av sorg. Möjligen är sorgen riktad inåt, mot mig själv, eftersom jag själv deltar i denna twittrande värld. Men den är nog bredare än så.

Människan håller på att förlora förmågan att bära sina egna känslor.

Smakar jag på detta, så blir det tungt att svälja. Jag skulle helst spotta ut, men sväljreflexen har redan gjort sitt.

Den egna upplevelsen duger inte längre. För att en stark upplevelse ska bli komplett måste den först delas med omvärlden. Istället för att stilla betrakta och ta in för att förstärka denna upplevelse inombords, på egen hand, så tar vi nu upp en platta och knäpper in upplevelsen med fingrarna över en digital skärm.

Den tid kommer då vi återigen måste börja lära oss att se vår omgivning utifrån oss själva, utifrån vårt eget hjärta och utifrån vår egen själ. Att vi duger på egen hand. Att våra egna upplevelser i själva verket blir så mycket rikare om vi slutar att jaga ”likes” för att få våra egna känslor bekräftade.

När såg du senast en medmänniska stilla blicka ut genom ett bussfönster? Res på huvudet, kära du.

Annonser

Kommentera

Vänligen logga in med någon av dessa metoder för att lägga till din kommentar:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s