Juldagen

Tomhet under granen. Avbetade förhoppningar. Längtan till längtan. Återigen. Snart faller barren mot golvet i en allt stridare ström. I sinom tid måste vi kasta ut och börja om. Ta ny sats.

Det är tur att människan är blind. Att vi inte ser tiden, vår ensamhet i evigheten. Och det är ack så mysigt.

Sänkt ränta – nej tack!?

Riksbankschefen Stefan Ingves borde ju egentligen ha en eloge för sin ansvarsfulla kamp emot låga räntor. Kanske. Ibland vill man vända på perspektiven. Bara för att.

Idag finns det ingen hejd på det antal pudlar som riksbankschefen uppmanas skaffa sig för att sedan gömma sig bakom dessa i ett hörn. Jag vet inte om han är en hundmänniska.

Den bild som journalister, analytiker, debattörer och ledarskribenter har målat upp av vår riksbankschef är så nära kollektiv mobbning man kan komma.

Men egentligen är det ingen som vet om han hade rätt. Med tanke på hur svårt, eller omöjligt, det är att pricka in rätt styrränta för att uppnå en viss nivå på inflationen så är det nästan komiskt hur massiv kritiken mot Stefan Ingves har varit – och är. Ingen pardon.

Nåväl. Kanske finns fog för kritiken. Men. Det där med bostadslånen. Kanske tog han sitt samhälliga ansvar. Kanske gjorde han vad han kunde. Och ska vi tala inflationsmål så är det ju hyfsat knepigt att pricka in ett visst inflationsmål efter en bostadskrasch. Men nu gav han upp till slut.

Till nyårsnatten kan bolåntagare och innehavare av attraktiva fastigheter korka upp både det ena och andra för att fira året som har gått. Segern över Stefan. Bubblorna i alla glasen har nog sin symboliska kraft. Men det gäller att hålla andan och hoppas att den dagen inte kommer då vi kommer att minnas Stefan på ett helt annat sätt.

Blås försiktigt så att Bubblan inte spricker. Gott nytt år!!!

TREDJE STATSMAKTEN

En journalist har i allmänhet mycket större makt än vad hen vill erkänna. Det ligger i journalistikens natur att spela med makten. Och mot makten. Att spegla, och att granska.

En av journalistikens viktigaste uppgifter är att skapa en så rättvis bild av samhället att medborgarna är rationella i sina demokratiska val. Medborgaren ska verkligen tycka det hen tycker. En felaktig bild av samhället kan leda till att medborgaren tror sig tycka någonting hen egentligen inte tycker.

Jag vågar sticka ut hakan och säga att ingen egentligen vet hur samhället ser ut. Därför finns ingen alltigenom rationell väljare. Och det finns ingen rationell journalist. Det finns ingen fullt ut objektiv journalistik.

I den politisk-journalistiska vardagen finns många aktuella exempel på hur vi tampas med denna problematik. Varje dag.

Det sägs att det går åt pipan med skolan. Pisa-raset. Bara en sån sak. Det borde vara skolministerns fel. Eller? Det borde vara den sista frukten av den förra socialdemokratriska regeringens misslyckade skolpolitik. Eller? Det borde vara det fria skolvalets fel. Eller?

Egentligen vill en journalist komma med svar på det mesta. Hen vill hjälpa till. Men när verkligheten är komplex så finns det inga enkla svar.

Ovanpå detta att journalistikens ämnesval påverkar väljarna. Mycket. Någon opinionsexpert sa till mig att så fort man tar upp det där ämnet så växer det där partiet. Oavsett hur, sammanhanget spelar ingen roll. Vi journalister kan alltså påverka opinionen genom våra ämnesval. Bara en sån sak. Väljer vi bort, så gör vi ett val. Väljer vi, så gör vi ett val.

Suck. Det är inte lätt att vara journalist. Och det är sannerligen inte lätt att vara en väljare.

JULTAL

De mest hängivna anhängarna kallar honom rätt och slätt för Fredrik. Statsministern ska hålla jultal på måndag klockan halv två på Skansen.

Vi journalister funderar på om han ska komma med det vi kallar ”någon nyhet”. Jag undrar om Fredrik känner trycket.

Utspel. Att nå den optimala synligheten på den politiska marknaden. Utmaningen att först försöka ringa in den maximala utspelsmassan över en viss period. Sedan ska denna massa styckas upp i lagom stora portioner. Dessa portioner måste vara tillräckligt stora för att väcka önskad uppmärksamhet, men samtidigt inte så stora att man bränner den totala utspelsmassan för fort. Man måste liksom spara på krutet. Och nu är ju många upptagna med att köpa julklappar.

Jag tror att Fredriks strateger är försiktiga med tårtspaden. Men vem vet. Kanske sätter vi pepparkakssmulorna i halsen. På måndag klockan halv två.

Om annonsen

Någon tipsar mig om att den där boken tydligen har vandrat upp till fjärde plats bland de mest sålda böckerna på bokus. Det stämmer inte längre, för nu har den fallit tillbaka från den platsen. Den ligger nu på artonde plats, möjligen av det skälet att den är slutsåld. En koll på Adlibris. Slutsåld.
Som journalist skulle jag kunna tänka mig att ta en titt på den där boken. Den ska tydligen innehålla en massa faktafel, och om nu boken sprids så borde det uppfattas som ganska allvarligt, allra mest för de som har reagerat så starkt på att DN överhuvudtaget publicerade den där annonsen.
Så kommer motannonsen. Nya siffror som ska bevisa motsatsen. Och som ett brev på posten haglar påståenden om att dessa nya siffror är helt fel. Också. Det blir en debatt om siffror som egentligen döljer någonting helt annat: En inställning.
Det är så enkelt att de som är kritiska till invandring påstår att det kostar massa pengar, och de som är positiva till invandring påstår att vi tjänar massa pengar. På invandringen alltså.
Eftersom debatten handlar om siffror istället för om sakfrågan så blir det mest en pajkastning som endast höjer aggressionsnivån på båda sidor, och där den mest påtagliga effekten blir att debattörerna ytterligare bekräftar sin egen självbild, sin egen inställning, och sin egen grupptillhörighet. Detta sker alltmedan åskådarna blir alltmer förvirrade.
Detta är bekymmersamt, eftersom demokratin frodas bäst i en miljö där förnuft går före känslor. Därmed inte sagt att känslan är mindre viktig än förnuftet, men känslan bör styras av förnuft. Och att förnuftet bygger på en korrekt bild av verkligheten. Lyckas vi inte utgå från verkligheten i en ideologisk-politisk debatt så riskerar demokratin att styras av känslor som inte vilar på förnuft.
Att peka finger med siffror har haft sina konsekvenser genom historien. En siffra kan aldrig ringa in tillvaron. Verkligheten rymmer ett oändligt antal nummerserier, och ett oändligt antal decimaler. Kärleken har ingen etta eller nolla. Inte demokratin heller.
Till sist. Vi journalister får inte ta politisk ställning. Det är bra, kan man tycka. Ibland kan det vara frustrerande att inte få säga vad man tycker. Men vi kan och bör gärna analysera och reflektera kring olika samhällsfrågor, utan att ta ställning. Balanserat. Det är bra. Men det finns ett fåtal, men viktiga undantag, inte minst för oss som är verksamma inom public service. Vi ska till exempel värna demokratin. Vi ska verka för jämställdhet mellan män och kvinnor. Vi ska verka för alla människors lika värde. Vi får och ska ta ställning mot rasism. Tack för det!